## Dagens tips.
Så var det julafton och julkalendern är slut. Vi hoppas att vi har bidragit med någon intressant infallsvinkel eller tanke under de här veckorna! Detta är såklart bara ett axplock av sånt som är viktigt i jaktträningen och några exempel på hur vi tränar våra hundar, det finns mycket mer att tänka på. På begäran kommer tipsen under mellandagarna att läggas ut under ”Tips från coachen” på vår hemsida www.lineupgundogs.se.

Vi avslutar med några pekpinnar:
– Bland det mest fundamentala är att redan från början få valpen att reagera på rösten – den måste förstå vad ett glatt respektive strängt röstläge betyder. Utan den grundläggande kommunikationen är all vidare träning mycket svårare, och att återta någon form av ledarroll när hunden hunnit bli vuxen är inte lätt.
– Slarva inte med detaljerna – avlämningar, apportering, fotgående, hundens sinnesstämning/attityd och så vidare.
– Ta inte ut hunden i sammanhang den inte klarar av – det är ditt ansvar som förare att tex veta om grundträningen är tillräcklig för att arbeta i grupp.

Och slutligen, var beredd på att arbeta hårt för att nå dit du vill, oavsett vad som är din målbild. Samtidigt ska man inte vara rädd för att justera målen om de visar sig vara orealistiska för tillfället. Det här är en hobby och det ska vara roligt att köra hund!

## Dagens tips.
Allt fler väljer att skjuta själva och apportera med sina egna hundar, det tycker vi är glädjande. Det är en svårslagen känsla att plocka ner en högtflygande fasan eller and eller en snabb rapphöna för att sedan apportera fågeln med sin egna hund.

Man blir dessutom ett ännu effektivare eftersöksekipage vid tex andjakter om man själv kan avfånga ” skammade ” änder…Man slipper ju ha en skytt med sig och man avgör själv hur pass nära man vill skjuta över sin hund som stöter i vassen…Det är dock några saker att tänka på när man skjuter själv med sin hund vid sidan…
– Se till att den är helt stadig i skott och fall! Man har inte tid att bekymra sig över om hunden är där eller inte, man vill kunna koncentrera sig på skyttet.
– Att fästa hunden i tex bältet (ja, det förekommer!) är direkt olämpligt och kan utgöra en fara både för dig själv, hunden och andra i din närhet.- Om du står som skytt vid en driven jakt på tex. fasaner så är det en klar fördel om du kan sätta din hund FRAMFÖR dig vänd mot dig. Fåglarna du skjuter hamnar nästan alltid bakom dig och hunden kan om den sitter framför – lugnt och stilla markera det som faller. Dessutom är det lättare att hålla lite koll på hunden då du ser den i ögonvrån hela tiden och man slipper att den är i vägen om man måste flytta sig för att komma till ett bra skott.
– Träna hunden till att komma in vid sidan ( alternativt framför dig ) med fågeln och sedan hålla kvar den en stund – du har kanske inte tid med en avlämning precis då, det kommer fler fåglar…
– Träna dig själv på att ta fågeln med EN hand ( jag försöker alltid ta ett stadigt tag i huvudet på fågeln då jag kanske måste avliva den med en snabb sving ) och oftast då med ” fel hand ”…Mao…jag som vänsterskytt är vänsterhänt, har bössan i vänster armveck och måste således ta emot och svinga en eventuellt skammad fågel med höger hand…vilket kan vara lite svårt…
– Går du som skytt på en walkup så är det viktigt att hunden håller sin fotposition hela tiden, du måste veta var den är och hunden får gärna – lite då å då – trycka sig lätt mot din sida, då vet du att den är där. Om du ser hunden i ögonvrån så går den helt enkelt för långt fram…hundens framfötter vid din häl är den perfekta positionen. Om du känner att du inte enkelt kan hålla på din hunds position så är det bättre att låta bli att skjuta alternativt låta någon annan apportera åt dig. Ni som känner oss vet att vi alltid påpekar om en hund inte håller sin position, här har ni en av anledningarna till det.

Om ni fortfarande inte skjuter själv – gör det, det är vansinnigt roligt och med lite träning av både din hunds stadga och dig själv som skytt så förstår du vad vi menar!

Ett tips i tipset; Om ni som apportörer ser en skytt som har en egen hund med sig – fråga skytten om han har för avsikt att apportera med sin hund. Har han det så ta hänsyn till det, avvakta med att skicka din hund och skicka inte på fåglar som trillar nära skytten, han kanske vill låta sin egen hund apportera dessa.

## Dagens tips.
På begäran kommer här ett tips om hur man kan lära sin hund att följa en löpa. Vi upplever att den förmågan skiljer väldigt mycket från hund till hund, men naturligtvis kan alla tränas till att bli bättre. Vi tycker att det bästa är om man får hunden att självmant förstå att det kan finnas ett spår som leder till apporten, utan att man egentligen påverkar den. Man kan börja redan med en valp, det är bara att göra ett släpspår med ett vilt och sen gå med den lösa valpen så att den ”råkar” träffa på spåret. Se vad valpen gör – de flesta är i den åldern så oförstörda att de spontant följer löpan.

Att rulla en gummiboll (som är lite tyngre) nedför en slänt är en annan variant, eller att skjuta en boll med apportkastaren så att den landar och rullar iväg.

Ett alternativ är att kasta en apport som ”löper undan”. Kasta en dummy eller ett vilt så att hunden får en tydlig markering, det behöver inte vara något långt avstånd i början.
Vänd bort från markeringen och låt kastaren dra iväg med apporten en bit, åtminstone 20 meter så att hunden inte springer in den. Tänk som alltid på vinden – lägg spåret i medvind. Då tvingar man ner nosen på hunden och minskar risken att den vindar apporten på långt håll.
Vänd tillbaka, skicka på markeringen och se hur hunden löser uppgiften. Studera hunden och lär dig läsa hur den arbetar när den följer en löpa – det är ovärderligt att veta det på senare jakter och prov.
Det här kan utvecklas hur långt som helst, en fasan som springer undan går snabbt många hundra meter så en hund som håller i en löpa riktigt långt är guld värd. Tony Parnell, en av de stora i den brittiska retrievervärlden, tränar sina hundar på 150-200 m artificiella släpspår så man kan gärna ta i lite med längden.

Efter att släpspåren togs bort ifrån B-proven så verkar många ha slutat träna spår och det är faktiskt synd. Det är såklart en milsvid skillnad på doftbilden mellan en skadad fågels små snabba fötter, en bogserad dummy och en släpad fågel, de sista två dessutom med stora spår utav funktionären. Men att överhuvudtaget få hunden att anamma det arbetssättet jämfört med ett sökarbete är synnerligen värdefullt!

En hund som följer en löpa och finner fågeln är ovärderlig – på prov blir det en vinnarapport och på jakt innebär det ett förkortat lidande för ett skadat vilt. Vi har gjort några små videosnuttar av hur man kan träna detta, ni får ha överseende med kvaliteten men de visar ändå ungefär vad vi menar.

Vill man en målbild så googla på FTCh Twixwood Shooting Star!

## Dagens tips.
När man dirigerar sin hund, måste man se till att hunden faktiskt kan registrera signalerna. Så fort avstånden blir lite längre eller terrängen inte är helt öppen blir det genast svårt för hunden att se sin förare, inte minst eftersom vi ofta står i en grupp av människor med kläder i diskreta färger.
Första steget är att ta ett kliv bort från massan så man sticker ut litegrann. Även på prov är det fullt accepterat att som förare lämna linjen med en meter eller så när man ska köra sin hund, flytta dig tills domaren säger att det får räcka.
Nästa punkt är att inte hålla ut armen med handflatan mot marken. Rent fysiskt så är detta den naturliga kroppsställningen, så vill man hålla handen på nåt annat sätt måste man tänka/anstränga sig litegrann. Se till att du håller handen med handflatan framåt/mot hunden och med handen sluten, då syns man mycket bättre. Och håll absolut inte armen bakom kroppens linje – man ska helst se sin egen hand i ögonvrån!
Allra bäst syns man såklart när man håller något vitt i handen, såsom de ibland hånade isskraporna, en näsduk, plastpåse, programblad eller vad som helst. Man kan också dra upp tröjan och ha ljusa skjortärmar som sticker fram – gör vad som helst, men se till att hunden ser dig!Vi har regelbundet hundar på våra kurser som är jätteolydiga och inte tar sina tecken varvid föraren blir arg, men så fort husse/matte får något vitt i handen så lyder hunden perfekt. Man måste vara rättvis mot hunden – ge den så mycket hjälp som krävs. Se dock till att hunden går på det muntliga kommandot och inte så fort man sträcker ut armen eller rör sig. Stadga och tålamod är viktigt för att man ska hinna bli överens om riktningen. Men självklart måste dirigerandet anpassas till situationen, att stå och vifta med ett vitt skynke så att det stör fåglar eller skyttar är knappast lämpligt…

Samma princip gäller visselsignalen, det går inte att tex korrigera en nobbad stoppsignal om man inte är säker på att hunden faktiskt registrerat visslan. Åsikterna går isär om vilken pipa som är bäst, men vi tycker att Acme 211,5 är den mest lämpliga till retrieverträning. På vissa individer kan det även vara bra med en extra visselpipa (Acme 212) för riktigt långa avstånd. Det ska alltså inte vara en ”arg-pipa” utan man får lära sig vid vilket håll man behöver byta pipa för att nå hunden.
Oftast handlar dock om attityd hos hunden – vill den lyssna eller är den upptagen med annat…?

## Dagens tips.
Idag har vi varit på en fantastisk tackjakt på ett av ”våra” gods – det var en riktigt härlig dag i sällskap av många av de som vi apporterar ihop med hela säsongen. Vi vill ge några tips till alla de som har glädjen att vara med på jakt med sin hund, allt för att det ska bli ännu roligare!

Det är främst riktat till nybörjare, men i varierande grad gäller det nog många av oss lite mer erfarna också.
– Bli inte tossig. Jakten innebär oftast en mycket större stresspåslag för hunden än vad man nånsin kan simulera, och hunden behöver din hjälp att hålla sig lugn. Försök agera som du gör hemma.
– Skicka inte direkt på allting du ser. Om inte fågeln springer så ta några sekunder för att kolla runt, är den någon annan som redan har skickat sin hund? Är min hund lugn o fokuserad? Är det helst lite uppehåll i skyttet så att det inte ramlar ner någon ytterligare fågel i närheten av min hund medan den är ute och arbetar?
– Ha gärna koppel på i början av hundens karriär för att inte riskera att den gör nåt tokigt, men se till att inte hunden sticker bara för att du tar av kopplet. Låt hunden sitta nåt ögonblick utan koppel och skicka den sen med ert vanliga kommando. Koppel av får inte bli signalen till att apportera!
– Om du och/eller hunden är nybörjare, se till att ni har back up av erfarna apportörer. Man behöver kanske inte stå precis tätt intill, men gör klart för dina medapportörer att ni är noviser så att de kan ha ett extra öga år ert håll. Be om hjälp om det behövs! INGEN ser ner på någon som ber om hjälp med en fågel/situation de inte mäktar med.
– Försök att lyfta blicken och titta inte enbart på de fåglar som faller precis runt skyttarna. De som blir påskjutna men seglar långt iväg är minst lika viktiga att få tag på så följ dem så långt det är möjligt och memorera dem till eftersöket.

Det sista tipset rör alla, oavsett erfarenhet:
Försök samarbeta med övriga apportörer!
En fågel som hamnar precis nära dig finns det ingen anledning att skicka hunden på, den gör sig bättre som stadgeträning. Hämta den själv, eller ännu hellre – erbjud den till nån annan hundförare. Det kanske blir en jättebra apport för någon som står längre bort!
Kan man få till ett sånt samarbete med sina kollegor så blir arbetet på jakterna både roligare och mer utvecklande. Detta förutsätter såklart att fågeln är död, skammat vilt ska avfångas så snart som möjligt.

Och glöm inte, det är INTE flest fåglar i galgen som vinner… Skitjakt på er!

## Dagens tips.
Alla tränar markeringar. Eller rättare sagt, alla kastar markeringar. Men gör man det alltid med eftertanke och noggrannhet? Vid markeringsträning är det inte bara att hiva iväg en dummy och sen vara glad när hunden till slut lyckas och kommer tillbaka med sin apport, oavsett vad som lett fram till vinsten. Det är såklart bra om hunden hittar dummyn, men lika viktig är hur arbetet utförs.
Optimalt är att hunden fixerar nedslagsplatsen och inte lyfter blicken, går snabbt och direkt till nedslagsplatsen utan att välja väg, sänker farten, jagar intensivt i ett litet område, finner och sätter full fart tillbaka. En markering är framförallt ett arbete för ögonen, och bara till en mindre del nosarbete.
självklart måste näsan nästan alltid användas i slutfasen, men i grundträningen så är vi noga med att hela tiden stärka att hunden arbetar med synen. Om hunden är trygg i att den vet exakt vid vilket grässtrå apporten landade och den är tränad i att inte välja väg, så kommer den att lösa alla markeringar lekande lätt.
Även här bygger vi från grunden, man kommer ingenstans utan göra varje steg i utbildningen omsorgsfullt. Vi börjar på en gräsmatta med en vit/tejpad dummy – hunden måste ha något att fästa blicken på. Målet är att hunden tills slut ska kunna fixera dummyn/nedslagsplatsen i åtminstone 20-30 sekunder, så länge inget annat händer eller föraren rör sig.
Man kastar ut den vita/tejpade dummyn på gräsmattan och står blickstilla. Efter någon sekund skickas hunden – UNDER FÖRUTSÄTTNING att den är låst på sin apport. Om hunden lyfter blicken så skickas den inte. Så enkelt är det. Om hunden släpper dummyn med blicken så hämtar man den själv och gör om övningen. Skicka lite snabbare så att hunden säkert lyckas. Ibland är man tvungen att skicka nästan innan dummyn landat för att hunden fortfarande ska titta på apporten, särskilt om den har skaffat sig den dåliga vanan att titta på föraren eller kastaren.
Är man konsekvent och inte begär för mycket (=för många sekunder) i början, så lär sig hunden snabbt att enda chansen att få hämta är att titta på dummyn. Successivt drar man ut på tiden som hunden får vänta innan den skickas, men hela tiden gäller regeln att man hämtar själv om hunden inte är låst på dummyn. När man sen flyttar ut sin träning på annat underlag än en klippt gräsmatta, kommer beteendet att finnas kvar och hunden stirrar på den grästuva/buske/vassrugge där den såg dummyn försvinna. Eftersom denna grästuva/buske/vassrugge oftast är tämligen nära nedslagsplatsen brukar det gå lätt att hitta apporten även om den inte längre syns.
Men skicka aldrig en hund som inte fixerar nedslaget! Också på en dubbelmarkering ska den låsa även på sin andra apport innan den skickas. Det är bara om man är konsekvent som man får ett stabilt beteende.

## Dagens tips.
Markeringar del 2. Så fort hunden lärt sig fixera nedslaget med blicken flyttar man ut markeringsträningen i terrängen. Vi fortsätter använda tejpade dummies även här – hundarna ska se apporten tydligt i luften och det gör inget om de hittar den lätt när de kommer till nerslagsplatsen. Sånt stärker självförtroendet och ger i förlängningen ett tajt markeringssök.

När man vill ha en markering som är längre än man själv kan kasta så måste man ha en medhjälpare. Vi har precis lärt hunden att låsa på nedslaget (se Dagens tips 17/12/2020) och då kan inte föraren själv kasta på avstånd och sen gå tillbaka till sin hund för att skicka. Det bästa är om hjälparen kastar hyfsat långt, så att det blir rimligt att kräva av hunden att den fortsätter titta på nedslaget och inte direkt flytta blicken mot kastaren. Börja inte slarva med detta – då är ju grundträningen bortkastad!

En god markör springer inte bara på sin linje tills den vindar dummyn, den vet hur långt bort apporten ligger och saktar ner och övergår från spring till sök strax INNAN den är framme. Tänk alltid på vinden – markeringar i medvind eller rak motvind är alltid svårare än arbete i sidovind. Studera hur hunden arbetar – springer den in dummyn eller letar den upp den?

För att lära hundarna avståndsbedömning tränar vi mycket target-markeringar. Samma markering kastas gång på gång, men hund och förare backar för varje apport till ett allt längre avstånd. Man börjar enkelt med en dummy som kastas på kanske 20 meter, när den är hämtad backar man på en rak linje 20–25 meter, samma markering kastas igen, när den bärgats backar man ytterligare ett tjugotal meter osv tills man är nöjd.
Utnyttja naturliga hinder i form av terrängskiften, murar, staket, diken osv, men hela tiden backar man på exakt den linje man sen vill att hunden ska springa. Slutavståndet beror på hundens kapacitet och markens svårigheter, men ett riktmärke är nånstans mellan 80–150 meter. Genom att bygga övningen successivt gör man en svår markering mycket lättare, hundarna får ett härligt självförtroende och blir efterhand mycket säkra på att djupbedöma.

Om hunden inte gör ett vettigt/konstruktivt arbete, låt den inte bara hållas och hoppas att den så småningom springer åt rätt håll och ramlar över dummyn. Det arbetssätt som man tillåter är det som hunden kommer att fortsätta använda. Flöjtar den runt på ett alltför vidlyftigt sätt, kalla in den och skicka en gång till (kasta inte igen utan skicka på den dummy som redan ligger). Detta brukar räcka för att hunden ska skärpa sig men om den fortfarande inte arbetar på ett önskvärt sätt, så kalla in igen. Det bästa i detta läge är om man ha en back up-hund man kan skicka (en äldre egen hund eller en kompis), utnyttja konkurrensen om det går. Kasta sen igen och ge den första hunden en ny chans.
Först när man är nöjd med hundens arbete så backar man. Om hunden då misslyckas och inte reder ut uppgiften trots att man försöker igen, så gå tillbaka till positionen före och repetera innan man gör ett nytt försök på det avstånd som initialt var för svårt. Detta är några av de punkter man måste tänka på om man vill utveckla sin hunds markeringsförmåga. Träna med omsorg – en god markör är värd sin vikt i guld!

## Dagens tips.
Det finns många böcker om retrieverträning, somliga bra och somliga mindre bra. Vi har inte läst alla, men vill ändå tipsa om våra favoriter hittills. Man kan läsa sig till en hel del om hundträning och få både tips om bra övningar och värdefulla tankeställare om mer grundläggande attityder/värderingar.
Det som är svårt med det skrivna ordet (såsom alla våra tips) är att veta vilka referenser författarna har, vad menar han/hon egentligen med X, Y eller Z? Där har ett personligt möte med en tränare fördelen att man kan förklara och utveckla sitt resonemang.

Men ändå, det finns många riktigt värdefulla böcker inom det här gebitet, och här kommer en lista på våra favoriter:
Sten Christoffersson; Fågelhundar, Dressyr & jakt.
En klassiker. Sten var en stor profil inom fågelhundsvärlden med ett genuint jaktligt tänk. Hans specialitet var spanieljakt, men kapitlet om grundträning och förhållande till hunden är lika för alla raser. Och även om Sten var en spaniel-man är avsnittet om retriever och apportering väl värt att återvända till!

Lena Bratsberg-Karlsson; Retrieverträning på mitt sätt
Lena har dominerat den svenska retrieverscenen under flera decennier, både som förare och uppfödare. Boken ger många utmärkta förslag på allt från hur man grundar en bra relation till sin hund och lämplig stegring av svårigheterna till konstruktiv problemlösning senare i träningen.

Oliver Kiraly; The Balance
Kanske den mest kompletta träningsboken för retriever som vi har stött på. På ett mycket lättfattligt och sympatiskt sätt beskriver författaren retrieverträningen ur flera perspektiv – från hur hundens konstitution påverkar livet till dilemmat om man kan/får/ska sälja en vuxen hund. Därtill såklart mängder med förslag på problemlösning och regelrätta övningar.

Elsa Blomster & Lena Gunnarsson; Apportering till vardag och fest
Vi arbetar inte med klicker men shapear ändå in många beteenden på vårt sätt (förstärker rätt tanke/handling). Detta är en mycket välskriven och pedagogisk bok som ger intressanta tankar även till oss som tränar på ett klassiskt sätt. Elsa och Lena är regelbundet hos LineUp Gundogs med sina hundar och trots våra skilda infallsvinklar har vi stor ömsesidig respekt för våra olika kompetenser.

Laura Hill; Advanced retriever training
Årets julklappsbok i vårt hem! Denna bok har vi ännu inte läst, men vi ser mycket fram emot att göra det. Laura är en erkänt skicklig hundtränare som nått stora framgångar på den brittiska provcirkusen och det ska bli verkligt spännande att ta del av hennes tankar om hur man bäst utvecklar sin retriever.

## Dagens tips.
De flesta valpar och många unghundar är jätteduktiga på inkallning, men i takt med att apporteringsträningen fortskrider och framförallt när man börjar stoppa och styra dem, så blir ofta inkallningen sämre och sämre. Hunden tar ett par steg emot sin förare men stannar sen och väntar på nästa kommando. Ny inkallningssignal och hunden kommer några meter till. Och så vidare… Känns det igen?
Det är väldigt irriterande när hunden inte direkt kommer sitt fortaste tillbaka när man kallar på den, men är det så konstigt? Den VET ju att det finns nånting där ute som den blivit skickad på och den vet att den brukar få nya direktiv när den rört sig en bit mot husse/matte.

Lösningen består av två delar:
1. Fortsätt träna inkallning även när hunden blivit vuxen.
2. Lägg till ett nytt kommando för ”häråt”.

På samma sätt som vi har ett extra kommando för där-sök för att skilja det ifrån ett närsök, så kan man lära hunden en ny signal för ”häråt”. Det betyder då ”kom lite närmare så ska du få en ny anvisning och jaga gärna lite halvhjärtat på vägen”, till skillnad från inkallningen som betyder ”kom genast hela vägen hem och spring ditt fortaste!”
Vi använder många korta visselsignaler till inkallningen och bara två korta, inte riktigt lika snabba signaler för häråt. Som en halvhjärtad inkallning liksom, och hundarna brukar förstå ganska omgående om man bara använder det konsekvent. Allt för att vara tydlig med vad man vill och bevara en stark inkallning.

## Dagens tips.
Vattenträning känns kanske lite avlägset just nu, men det kommer garanterat en sommar igen! När vi tränar vattenapportering så försöker vi alltid få hunden över på andra sidan, vi kastar ytterst sällan några apporter på vattnet.
Detta av flera anledningar. Först och främst så stressar plasket av dummyn hunden och det bidrar till den lätt uppjagade stämning många ekipage upplever runt vattenträningen. Kastas dummyn på land försvinner den retningen. Dessutom så blir allt vattenarbete enklare om hunden har inställningen att den ska över på andra sidan. Det drivet man då får hos hunden gör att man undviker många bunkrar på vägen.
Leta upp vattenytor/-drag som är lagom breda för den nivån hunden är på – ett par meter för unghundens första apporter, allt längre efter hand som träningen går framåt. Se bara till att hunden redan från början lär sig att man inte får springa runt vattnet på vägen hem – man tar samma väg fram och tillbaka!
Det finns så mycket som är viktigt i samband med vattenträning, så många detaljer som man måste tänka på för ett lyckat resultat. Vi har även här en genomarbetad metodik som funkar riktigt bra, man kan sammanfatta den med; grunda ordentligt på land, bygg upp övningen steg för steg och var beredd på att bada själv om det skulle behövas.

# # Dagens tips.
Hunderiet är ju en materialsport och här kommer två tips inom det området. Först vill vi rekommendera våra absoluta favoritkoppel! Efter att ha haft mängder med olika varianter under åren är vi nu supernöjda med dessa – så mjuka och så snygga!
De finns i alla möjliga färger så man kan alltid hitta nåt som matchar hunden och övriga preferenser. Vi har köpt våra av Jill Raneryd, men det finns säkert fler som flätar på samma sätt. En julklapp kanske?

Tips 2 gäller apportkastare. Det finns många olika kastare i lite varierande prisklass och vi har flera modeller i förrådet. Den allra bästa är dock utan tvekan den från DT Systems – det är lätt att få ut skotten och framförallt har den en mycket liten rekyl. Efter att ha slagit händerna blåa många gånger (ja, även med korrekt handfattning) så är det nu en lättnad att inte behöva oroa sig för det. Den finns att köpa på många ställen, en perfekt julklapp till sig själv!

## Dagens tips.
Teckenträning. När vi har fått våra unga hundar att – med tryck – gå iväg från sidan med ett ” ut” ( eller vad ni använder för kommando) så börjar det bli dax för teckenträning.
Vi börjar alltid med ” ut ” innan höger / vänster. Dock…träna tecken på långa håll redan från början !Det är en förhållandevis statisk träning som hundarna lär sig relativt fort så dra ut på hållen ganska omgående, minst 60-70 meter och uppåt.
Tränar man tecken på korta håll för mycket och helt plötsligt kommenderar hö / vä på lite längre håll så kommer jycken dra sig mot er innan den går åt sidan.Den vill helt enkelt in i sin ” comfort zone ” där hunden är van vid att dirigeras. Ett ganska vanligt nybörjarmisstag.
En sak till…ha olika kommandon för hö / vä. Och lär hundarna dom muntliga kommandona, framförallt ” ut ”.Ännu en sak…låt inte hunden gå iväg på själva rörelsen med hand / arm…det ska alltid vara kommandot som får hunden att slutligen gå dit du vill.

## Dagens tips.
Slutprodukten för dirigeringsträningen är att hunden ska lita fullständigt på förarens tecken och arbeta med kraft utan att den egentligen har en aning om vart den ska. Vi ser emellertid ofta hundar som är väldigt trygga i att skickas till minnesområden, oavsett hur långt avståndet är eller hur mycket man suddar, men som inte går iväg överhuvudtaget när apporten är helt blind.
Ett sätt att bygga självförtroende är att arbeta med stående vita/tejpade dummies som syns på långt håll. Placera en dummy så att den inte är synlig för hunden därifrån den skickas, men så att den bara behöver springa en del av sträckan innan den ser sin apport. Ett svagt backkrön, en ridå av lite högre vegetation, ett stengärde eller vad som helst – principen är att hunden ska gå iväg blint men inom kort få syn på sin dummy. Det är en ren succéträning.
Man avpassar den blinda sträckan efter hundens nivå. De första gångerna kanske det räcker att hunden överhuvudtaget ger sig iväg och ser sin dummy redan efter några meter, men eftersom det blir så lätt att lyckas stiger självförtroendet mycket snabbt och avståndet kan ökas avsevärt. Hundarna ser en tejpad dummy på 30-50 meters håll på en vall eller stubbåker så fega inte!

## Dagens tips.
Ta till vara mer vilt! Alla vi som hjälper till på jakter har tillgång till denna fantastiska råvara och det borde vara en självklarhet att äta mycket viltkött – det är närproducerat, mycket nyttigt och så väldigt gott!
Andkött har en ganska kraftig viltsmak och visa tycker det smakar lite för mycket, så ett alternativ till vanlig tillagning är då att röka brösten. Lägg anden på rygg, gör ett litet snitt i huden, dra undan skinnet över bröstplattan och skär ur brösten. Lägg dessa i saltlag (vi gör 7,5%-ig lag) i ca två dygn (1 dygn per cm). Skölj av brösten och låt dem vila i kylen ytterligare två dygn så att de ”torkar”. Krydda med salt och peppar, vi använder barbeque-salt och nymald svartpeppar.
Rök köttet i klotgrill (googla på snake-metoden!) eller i en rök, vi använder oftast ek-spån och röker i ca 80 grader till en innertemperatur av 60-65 grader, det tar runt 4-5 h. Låt köttet vila ytterligare ett dygn, sen är det bara att skiva upp och njuta!
Ifall det blir några bitar över så bara vacuumpacka och frysa in dem. Det är ljuvligt som snacks eller pålägg och perfekta gå-bort-presenter.
Om man inte har möjlighet att röka själv, så fråga jägaren på gården. Det brukar alltid finns nåt ställe i närheten där man kan lämna in kött och få det rökt. Gör gärna en stor laddning varje gång! Smaklig spis.

## Dagens tips.
Alla vill vi ha ett bra närsök. Det finns inget häftigare än en hund som jagar i ett intensivt, noggrant närsök på långt håll från sin förare, enbart för att föraren bett om det. När det funkar är det samarbete i sin ädlaste form!
De flesta är numera noggranna i träningen av närsöket men ändå fallerar det påfallande ofta ute i verkligheten. En av de största anledningar till detta är att väldigt många förare använder närsökssignalen helt fel och därmed avtränar dess betydelse. Hur ofta har man inte sett att anvisningen är ”i den dungen”, ”där nånstans”, ”på andra sidan diket men jag vet inte exakt var” osv, men att föraren ger närsökssignal när hunden är i närheten. Hunden gör ett för tillfället ändamålsenligt arbete och täcker ett halvstort område i ett gott tempo, finner apporten och alla är glada.
Problemet är bara att nästa gång hunden får samma signal så vet föraren exakt var fågeln ligger och då betyder signalen plötsligt att hunden ska dammsuga marken på 8×8 meter. När hunden upprepar det beteende som gav utdelning sist (dvs jagar ganska stort o ganska fort), så får den skäll och plötsligt är föraren inte alls lika glad längre. Är detta rättvist? Hur ska hunden veta vad man önskar när det är så olika från gång till gång?
Men ibland är ju anvisningarna precis så luddiga som ovan, det är en omöjlighet att veta exakt var alla fåglar ligger. Hur gör man då?
Om man vill vårda sitt närsök så lägger man till ett kommando till, vilket ska betyda ”du är ungefär rätt, men jag vet inte precis – jaga där nånstans!”. Då har hunden en chans att förstå att det ena betyder ”leta jättenoga helt nära” och det andra betyder ”leta lite större nånstans runtomkring”. Det är inte många som har ett sök där-kommando. Det borde vi ändra på!
Vi tränar in flera olika typer av sökarbete för att täcka alla behov – närsök, därsök, härsök o storsök. – allt för att vara rädda om de olika signalerna och för att inte bli orättvisa mot hundarna.

## Dagens tips.
Efter åratal med vita dummies (blir skitiga ( = neutrala i färgen) efter ett träningspass), tvåfärgade dummies (se vita dummies), tubsockor (ett himla meck att hålla på med) och så vidare, har vi nu hittat en lösning på visibilitetsproblemet – eltejp.
Detta är både billigt och synnerligen effektivt, att ha 1/3 av dummien tejpad gör att den syns på långt håll. I vissa delar av träningen är detta helt avgörande för huruvida hunden lyckas eller ej, mer om olika användningsområden kommer senare.
Men dagens tips är alltså – köp eltejp!

## Dagens tips.
Var inte alltför petig med linjen vid träning av unga hundar – bevara och stärk istället deras kraft/tryck/lust att ge sig iväg. Det är inte hela världen om linjen blir lite krokig, hunden kanske går en aning snett eller till och med tar fel apport, det viktigaste är att den går iväg med självförtroende. Den exakta linjen kommer med erfarenhet!
Jag vet inte vem som står för nedanstående citat, men det sammanfattar på ett utmärkt sätt det jag försökte förklara ovan. Håll till godo!
”If you aim for speed you will get precision, If you aim for precision you will get neither…”

## Fredagsmys…att skapa en god stämning inför kvällen och helgen…
Ibland går hundträningen inte framåt som man har tänkt sig utan man stöter på patrull av olika anledningar. Det kan vara en skada på antingen hund eller förare,löp och skendräktigheter ( ffa. på unga tikar som man inte riktigt har lärt känna ) eller hormonstinna hanar som börjar bli vuxna. ( det vet man ju hur det är att resonera med en tonåring… )
Helt enkelt – jycken börjar göra tokiga saker och börjar lägga sig till med olater !
Då säger många att man har grundtränat dåligt,att man måste backa i träningen och att man måste ” rama in ” jycken..det där sista uttrycket har jag aldrig riktigt förstått,det är ofta ett uttryck man använder sig av när man helt enkelt inte riktigt vet man ska göra. Hörs ibland av vissa instruktörer.. 😉
Jag kan kanske hålla med om att man ibland måste backa i sin träning – göra det lättare helt enkelt men risken är att man gör det FÖR lätt och att hunden börjar slarva och rent av förstärker sina olater.
Prova att höj nivån ordentligt. Gör det apsvårt och se vad som händer. Få jycken till att ” tänka till ” lite.Ibland kan det göra underverk !
Det handlar om att försöka bryta ett mönster, framför allt hos dig själv. Gör någonting som jycken absolut inte förväntar sig,tvinga den till att koncentrera sig och få den att faktiskt anstränga sig för sin apport. Inte helt lätt då en sådan träning knappast går att planera i förväg utan man måste hela tiden ha ett väldigt öppet sinne och planera nästa uppgift utifrån vad hunden precis har gjort. Om och när ni stöter på patrull..koppla jycken,stå still och andas en stund,klura lite och ge den en uppgift till när ni har tänkt klart.
Det har jag precis gjort nu och jag tror jag har lyckats skapa lite
” fredagsmys ” hos kunden.
Jag kallar det pysselträning.

## Aktuellt tips…ät mer fisk !

Forskningen har visat att fisk ( omega ) tillsammans med ett schysst vin gör underverk för ditt välbefinnande !

Man blir pigg vilket gör att man får en bättre koncentrationsförmåga vilket i sin tur gör att man blir mer tålmodig och får en bättre förståelse varför jycken gör allt annat än lyder efter ett långt vinteruppehåll ( om ni nu gör såna.. ) eller efter för många jakter där ni,givetvis helt omedvetet,har låtit det lilla djuret löpt fullständigt amok efter eran jakt på så många apporter som möjligt !

Lång mening det där…

Alltså…gärna en dag mitt i veckan gör ni följande..;

Starta upp med en laxpate’ på en bädd av isberg..toppa den med en kall sås gjord på lika delar majjo,creme fraiche och gräddfil. Ha i massor med italiensk salladskrydda ( mer än vad ni egentligen tycker ),lika massor med dill ( går inte att överdosera )och droppa i lite citron eller limejuice..ett uns salt å lite vitpeppar…

…fyll sedan på med en huvudrätt bestående av färsk makrillfile’ som ni steker ett par minuter på varje sida i torr,het panna. (ni har oljat in den först såklart..å haft på lite svartpeppar å salt )

Ni lägger den på en bädd av spenat som ni har smörstekt i lite lök å vitlök och sedan flankerar ni hela härligheten med en god roquefortsås som ni gör på vitt portvin,lite buljong,creme fraiche och rätt mycket gräslök.

Å drick massor…gärna ett vitt vin med lite lagrad smak som det ni ser här nedan.

Bjud sen eran sambo på hela alltet så kommer hon / han glömma att ni precis gjort av med en jävvla massa pengar på kläder, lockpipor på räv (som funkar sådär men dom gör tydligen hundarna helt hysteriska) och annat nödvändigt…

Resterna ger ni till jyckarna (bara kasta in det i hundgårdarna) så kommer dom att vara helt och fullt mottagliga för träning nästa dag och för en överskådlig framtid !

Om inte det funkar så är ni välkomna hit till oss för lite träning ! 😉

## Så här när jaktsäsongen börjar närma sig..här kommer ett tips ;

Om ni blir inbjudna till att vara apportör på en andjakt så ta absolut chansen !

Några saker att tänka på dock…tala om att ni är nybörjare ( om ni nu är det,det är för er som dagens tips gäller… )

Var ute i god tid, ta på er en anständig klädsel, håll en låg profil och se till att ni INTE blir ställda som en ensam, erfaren apportör om ni inte är det.

Att ta snabba beslut på vad man ska skicka sin hund på eller inte kan vara jättesvårt ( jag har apporterat sen -90 och kan fortfarande tycka det kan vara svårt..)

Ta hjälp av en av dom erfarna apportörerna på stället…och då menar jag just en av dom erfarna…och låt han / henne hjälpa dig med besluten.

Bli inte ” apportkåt ”,det är inte flest fåglar i galgen i slutet på dagen som gäller utan tänk på hur och vad du har tränat din unga hund på under alla de timmar du lagt ner fram till den här dagen!

Det är så otroligt lätt att förstöra en hel säsongs träning på några timmars andjakt för att man så gärna vill se sin hund hämta fåglar..gör inte det.

Om ändå hunden tokar sig…stå inte och vissla och skrik utan bara konstatera att det blev fel…förmodligen har du själv skickat hunden på något den egentligen inte är tränad för !

Kontenta ;

Åk inte dit för att visa upp vilken duktig hund du kanske har utan var ödmjuk för uppgiften…att hämta in fåglar som kanske inte är döda i skottet utan faktiskt lever och måste infångas och avlivas så snabbt som möjligt !

Å du…se till att du faktiskt vet eller har någon som visar dig hur man avlivar en fågel så snabbt och smärtfritt som möjligt !

En sak till…man är inte en erfaren apportör efter en eller ett par jakter…det tar år!

Det är just det som du tränar dig själv och din hund för…

Hoppas ni får chansen..det är få förunnat, ska ni veta.

Lycka till !

## Vi möter många väldigt begåvade unghundar när vi är ute och kursar…fler och fler tycks förstå hur viktigt följsamheten vid fot är och det är glädjande..men.. Hur kan man träna långa öppna linjetag ( 100 m och längre ) när man inte kan få stopp på sin hund på typ 30 meter med hjälp av en stoppsignal !? Linjetag är ju ( en sämre ) form av dirigeringsträning och vad gör ni den dagen när hunden INTE vet om att det finns nåt där att hämta ? Går den över huvud taget iväg och om den gör det så vad gör ni när den är där och direkt inte hittar nåt, blåser stopp och närsök ?! Tjena… Det svåra är inte att få hunden TILL ett område – det svåra är att få hunden att HÅLLA området! Så med andra ord – träna mer stoppsignaler och närsök.

Tips nr 2 ;

När ni lämnar hunden i syfte att göra något med den på håll så kommendera inte ” Sitt,stanna kvar ” utan lär gärna in kommandot ” vänta ” som i en förlängning betyder att ” för jag ska snart göra något med dig på håll ”.. Man sätter liksom hunden i ett standby-läge…dessutom kan många hundar vara svåra att bryta från att starkt ” Sitt – stannakvar-läge ” och det kan bli svårt att sortera för den unga hunden. Allt det här som vi gör med den unga hunden syftar till att försöka hjälpa den och vara så tydliga som möjligt…det får man aldrig glömma bort !

## Vända ut åt rätt håll

Vi lär våra hundar att vända utåt/bakåt åt höger respektive vänster beroende på vilken arm/hand man använder. Lyfter man höger arm vill vi att hunden ska vända över sin vänstra skuldra och använder vi vänster ska hunden vända åt sitt höger. Är ni med?

Syftet är att göra det tydligare för hunden vart den ska om den tex kommer snett mot ett hinder av något slag, behöver undvika en störning, ska gå längs med ett terrängskifte/gräns där den har dragning att vilja gå in, har en tydlig vind att kämpa mot eller nån annan yttre omständighet som styr hunden åt något håll.
Vi förklarar gärna exakt hur det fungerar vid tillfälle. För funkar gör det!!

OBS! Detta är initialt INTE ett snett ut-tecken utan hunden ska gå rakt bakåt efter att ha vänt åt rätt håll. Vill man senare skicka den snett är det dock mycket lätt att bara visa snett åt det håll man önskar så brukar hunden snabbt förstå vad man menar.

 

Det ser ut som om dummyn står snett bakom hunden men det är en synvilla – vi är alla tre på en rät linje. Jag använder nu höger hand och man kan redan se hur Spike börjar luta åt sitt vänster…

…för att direkt vända åt rätt håll och ge sig iväg utåt när kommandot kommer.

Alla hundar har ett håll som de föredrar att vända åt om de får välja själv eller om inget annat påverkar dem. Detta är Spikes favorithåll och kom helt naturligt, medan jag verkligen har fått lära honom att vända åt höger.

 

Men trots att Spike egentligen inte ”trivdes” med att vända åt höger…

….så tog det inte särskilt lång tid att lära honom det!

Man börjar med en synlig dummy, gärna på en stig el liknande, och ställer hunden vänd som ”klockan nio” om han ska vända åt höger. Även åt det ”jobbiga” hållet faller det sig då lättare att vända 90 grader bakåt än att vända åt vänster o tvingas sno runt 270 grader, vilket gör att det lätt blir rätt och inlärningen går fort.

Efterhand som hunden börjar förstå så rätar man upp den mer och mer så att den slutligen kan vända åt båda hållen även om hunden står helt rakt. Skulle det bli fel så banna försiktigt så fort den tar ett steg i fel riktning och gör om igen, men den här gången med hunden aningen mer ställd åt det håll den ska. Man ska lyckas fyra gånger av fem!

## ” Snö, snö och mera snö…vad kan jag träna ? ”

Jo,det är nu ni lägger grunden till dom raka linjerna – att få den unga hunden till att lita på dig och på ditt kommando ” UT ” frimodigt ge sig iväg från din sida för att hitta sin apport !

Många plogar upp spår nu på vintern…eller kör med skoter för att sedan träna lååånga öppna linjetag i…gör inte det !

Använd snön rätt – gå en slinga och ställ dummisarna i snön så dom sticker upp lagom mycket. Hämta den unga hunden och skicka i ospårad snö rakt fram. I början räcker det med att dom springer ” blint ” rakt fram i 5-10 meter och sen får dom syn på dummisen. Utöka hållet succesivt. Om dom viker från linjen utan att få syn på dummisen så ropa in jycken och börja om. Fega inte ur, gå inte närmare direkt utan skicka igen så länge hunden frimodigt lämnar din sida.

Så bygger man dirigering och att få hunden till att lita på ditt ” UT ” -kommando.

Vad kan gå fel då ?

Ja…hunden kanske inte lämnar din sida öht…då går man tillbaks till sin fyrkant.

Hunden springer inte spikrakt rakt fram…ha lite is i magen. Huvudsyftet är att hunden ger sig iväg och försöker hitta något,även om den inte riktigt är i sin linje så kanske den får syn på dummisen en bit åt sidan – inga problem för det är förtroendet i ditt kommando ” UT ” som du håller på att bygga upp.

Det här är dirigeringsträning och ska inte förväxlas med att jämt och ständigt skicka hunden mot ” kända områden ” eller mot ” öppna linjetag ”. Då bygger man inte upp ett förtroende utan man stärker bara hundens egna vilja och minne som senare kommer att ställa till bekymmer för er.

## ” Tänk på vinden!”

Ja,eller hur !? Hur många gånger har man inte hört det sägas från både jaktprovsdomare och instruktörer och kreti & pleti i retrievervärlden…

Det intressanta är ju HUR man ska tänka på vinden…det är det inte lika många som svarar på eller pratar om så här kommer det ;

Så här är det !

Alla hundar faller naturligt ner i vind ! Dom vill helt enkelt inte jobba i ren motvind och dom har svårt att hålla en rak linje i stark sidvind…prova så får ni se.

Här kommer tipset ;

• Träna din hund att hantera en stark mot-/sidvind medelst tex öppna linjetag.

• Sikta aldrig ner i vind på tex en dirigering i hopp om att hunden ska få vind av viltet ( vilket dom iofs kan få men sällan på varmt,nyskjutet vilt…) Det slutar bara med att hunden hamnar alltför långt ner i vind och utan chans att vinda någonting och då är det jättesvårt att få hunden att arbeta upp i en motvind igen. Ska ni sikta någonstans så sikta då hellre UPP i vind på en dirigering..hunden faller naturligt och hamnar då kanske mitt på dirigeringen. Om jycken ändå hamnar upp i vind till viltet när du blåser din stoppsignal så är den mycket lättare att föra ner i vind till apporten.

• Träna markeringar i medvind ! Detta för att hunden faktiskt ska lära sig att avståndsbedöma och inte bara springa tills den får apporten i vind. När man tränar markeringar vill man att hunden ska slå ner på takten när den närmar sig nedslagsplatsen och faktiskt SÖKA upp viltet oberoende av vinden.

Så…kompensera aldrig för vinden när du skickar din hund – lär hunden att hantera vinden och skicka rakt på apporten…och gör det redan från början när du tränar din unga hund !

Svårt ? Välkommen på träning ! ; )

## Man har efterlyst lite mer handfasta tips här från coachen – så här kommer ett ;

Träna mindre med hjärnan och mer med hjärtat !

Analysera inte sönder jycken och tänk inte så förbannat mycket när ni tränar !

Man kan klura och grunna och komma på en jättebra ”övning” men om man inte vet vad vad man ska ha den till eller vad man vill lära hunden så lägg ner !

Är ni med ?

Tyck om hunden när den gör rätt – tyck illa om hunden när den gör fel.

Beröm när den gör rätt – korrigera när den gör fel. (ja,jag tror på korrigeringar och då ffa muntlig sådan)

Hur svårt kan det vara !?

Mer handfast än så här kan det knappast bli…

Ni som inte förstår vad jag menar har mer hjärna än hjärta !

## Alla som varit hundägare längre tid än en månad har någon gång upplevt en hund som blivit mer eller mindre dålig i magen efter att ha ätit nåt olämpligt. Så länge hunden är pigg, inte har både kräkningar och diarré, det inte kommer något blod ur någondera änden och förlusterna inte är alltför våldsamma, så är hemmabehandling alltid en bra början.

Man börjar med 24 h svält (fri tillgång till vatten såklart), sen får hunden små portioner skonkost tills allt är stabilt och slutligen successivt övergång till vanlig mat.

För att hjälpa tarmen återfå sin balans och förhoppningsvis påskynda förloppet finns det en uppsjö av tillskott/probiotika man kan ge hunden under de här dagarna. Jag har nyligen hittat ett preparat som är betydligt bättre än alla andra jag provat, nämligen Fortiflora.

Små påsar med mjölksyrabakterier som man strör över maten – både effektivt och enkelt att ge. Man kan använda Fortiflora både som akuthjälp och som underhåll om hunden är utsatt för mer stress än vanligt (tex vid miljöombyte, antibiotikabehandling eller träningsläger). 30 påsar kostar ca 300 kr och enligt tillverkaren håller de sig i princip hur länge som helst om man förvarar dem i frysen. Rekommenderas!

Och nej, jag är inte avlönad av Purina…   :o)

## Skaffa dig en passion ! Lägg ner hundträningen för en stund och ägna dig åt något helt annat så ska du se att det ena ger det andra…

Så här kommer tipset från coachen ;

Mat & vin !

För er som redan har det intresset – fortsätt att läsa för det kommer en twist…

För er andra…gör som jag – köp kokböcker, läs och laga. Läs recepten noga, gör ungefär som det står, lägg till mer av det du tycker är gott och mindre av det du tycker är ogott.

Så långt är det enkelt..nu kommer twisten ;

Reggae…det är det som gör känslan som gör matlagningen så…upplyftande ! Å kanske lite vin…

Se till att ha ett bra ljud, tid, en sambo ( el. liknande ) som står ut och ge dig hän !

Vin…är inget snobberi, det är ett bevis på att man är belevad och upplyst.

Eller gör som jag – köp på dig lite dyra viner som SKA lagras så ska du få se vad som händer…man blir sniken och man dricker verkligen inte dom där vinerna…man köper fler !

” Kan vara bra att ha om det blir RIKTIGT kallt ”…som dom sa i ” Jägarna ”.

Jag har en liten vinkällare med en del rätt schyssta viner ( tack Gerd ), jag tycker det är kul att laga mat och kombinera det med ett bra vin men MIN passion är…

Reggae…och då framför allt Bob Marley !

## Häråt!

Jag ser ganska ofta hundar som är väldigt tröga på  inkallningssignalen, framförallt lite äldre och rutinerade hundar som har blivit skickade på en dirigering och som man av någon anledning måste kalla in.

Detta beror antagligen på att man har brutit inkallningen med en stoppsignal för att dirigera om hunden för många gånger. Hunden lär sig kvickt att den där inkallningssignalen betyder egentligen att jag  ska komma lite närmare men inte ända hem…

Gör inte så! Lär hunden en ” häråtsignal ” istället. Som inkallningssignal har jag upprepade, korta visslingar men när hunden bara ska komma närmare och inte ända hem använder jag två korta signaler. Detta betyder ”sök dig närmare mig men inte ända hit” alternativt ”vänd, du är för långt ut”. Den här signalen använder jag i all dirigering när jag tänker fortsätta föra hunden.

Jag bryter ALDRIG en inkallningssignal – därför har jag i regel en snabb och ögonblicklig inkallning!

Om ni har två korta signaler som inkallning – träna om till upprepade korta. Detta inte bara för att kunna använda två korta som ”häråt” utan lika mycket för att flera signaler har en bättre hörbarhet än två signaler.

Och du – blås alltid en stoppsignal innan du kallar in hunden alt. ger den en häråtsignal. När hunden står still och tittar på dig är den som mest mottaglig för information och responsen på signalen kommer att bli bättre!

## Vårt bästa husvin är Vieux Noir – ett riktigt gott rödvin till ett synnerligen fördelaktigt pris! Det blir till och med bättre om man lagrar det, ifall man nu har karaktär nog att låta det ligga…
Äh, köp en hel låda!